Frederiksborgshästen

Frederiksborgshästen är världens äldsta stamboksförda husdjursras, och är i sig själv ett stycke livslevande dansk kulturhistoria, med sina rötter i det kungliga Frederiksborgska stuteriet, som i flera hundra år kastade glans över hästaveln i Danmark.

Den kungliga stuteridriften på Frederiksborg går tillbaka till Frederik II (1534-1588). Efter förvärvet av Hillerödsholm, sedermera Frederiksborg, började man samla det bästa hästmaterialet från olika kungliga stuterier här.

Också Christian IV (1577-1648) var, precis som sin far, mycket intresserad av hästavel, och han utvidgade stuteriet betydligt med inköp, förmodligen företrädesvis med spanska hästar. En typ som var på modet över hela Europa vid denna tid. Christian IV kan betecknas som den egentliga skaparen av det senare så berömda Frederiksborgs stuteri, inte minst för att inrättandet av en egentlig stuteriadministration var hans verk.

Skälet till stuteriaveln var att få lätta ridhästar till den högre ridskolan och kraftigare körhästar till hovet. Aveln försiggick som lösdrift på inhägnade skogsängar. Hästarna var indelade i flockar. En flock bestod av omkring 18 ston ( fler eller färre beroende på hur mycket bete som fanns på ängarna).Varje vår blev en utvald hingst insläppt i varje flock. Aveln blev till en början bedriven som blandavel, utan bestämda principer, med kontinuerliga inköp av främmande hingstar.

Efter enväldets införande i 1660 blev det, efter förebild av det franska hovet, ställt större krav på lyx och praktfullhet vid de kungliga ceremonierna. De kungliga stallarna fick representativa uppgifter som aldrig förr. Nu skulle hästarna i ett spann vara ganska lika såväl i färg som i teckning och storlek. För att tillmötesgå dessa krav delades flockarna in i färg, varefter det bedrevs renavel inom de olikt färgade flockarna. Där fanns till exempel röda, svarta, skimmel och sist men inte minst de mest förnämliga av de alla, vita flockar som levererade vita hästar till kungens kaross, och som genom tiderna var stuteriets stolthet.

Denna avel var så lyckosam att Frederiksborgsstuteriet, i de följande nästan hundra åren, upplevde en glansperiod, där hästarna härifrån blev erkända över hela Europa, för dess ädla blod och vackra eleganta former. De blev i stor utsträckning använda till förädling i många europeiska stuterier och fick namnet ”danska hästar”. Dessa hästars utseende får man det bästa intryck av genom att beskåda ryttarstatyn på Amalienborgs slottsplats. Den franske bildhuggaren Saly har 1753-71 skulpterat kungens häst efter de bästa partierna på olika Frederiksborgshästar från stuteriet på Frederiksborg. Det är således den ideala hästen, men den visar vilken typ av häst man försökte uppnå genom aveln.

Frederiksborgshästen blev använd både som körhäst och ridhäst. Rasen blev så populär, att man exporterade för många hästar till utlandet och i mitten av 1800-talet var beståndet för litet för att bedriva en framgångsrik avel. Stuteriet lades ner omkring 1871, och hädanefter fortsatte aveln med Fredriksborgshästar på privat basis ute bland bönderna.